Heavily Restored

Öppnade en utställning igår, Heavily Restored på galleri KG 52, skräpslöjdsprojekt tillsammans med Kollektivet Livet, Anders Markus, Johan Wattberg och Gustaf von Arbin. Blev riktigt lyckat, sprejdoften låg tät två timmar före vernissage men som genom ett mirakel blev utställningen klar i tid.  Vi visar möbler, lampor och muraler.  Grundmaterialet hämtades från mitt lager  i övrigt glas, tyg, lack, grog, penna, silvertejp och massor av sprejfärg. 
  
Jag har länge velat göra något som kan agera motkraft mot Knutte och resten av Antikrundans tjatiga renovera inte, måla aldrig, spara i originalskick, ja ni kan resonemanget. Missförstå mig rätt, många föremål förtjänar att bevaras. Problemet är att människor i allmänhet inte har förmågan att skilja det som tydligen bör slutförvaras på vinden från det som passar bättre som material till en ny möbel, ommålat eller kanske bara uppfräschat men åtminstone använt. 
Vi tog ju i lite men det blir både roligare och bättre så, sväng förbi i helgen är mitt tips.


[KG 52] kammakargatan 52 
www.kg52.se

Förra seklets bästa slagbord

Har börjat renovera lite mer, skönt att jobba med händerna igen, håller på med ett Maria-slagbord av Bruno Mathsson byggt under trettiotalet i teak och björk, perfekt patina. Det måste vara ett av nittonhundratalets bästa bord, ritat 1936, fortfarande värt och möjligt att renovera. Mycket av det som produceras idag måste man slänga när det börjar se tråkigt ut, äldre möbler går att restaurera, kvaliteten är dessutom ändlöst mycket bättre. 

Två generationers patina och spår av ålder ger en helt ny dimension till en möbel. Kostnaden för renovering kan ju ses mot inköpskostnaden för motsvarande möbel hos IKEA. Känns miljövänligt att ett bord har mer än sjuttio års livslängd tycker jag, fler borde möblera med vintage om så bara för kolfotspåret.

Snyggt blir det också, det ska bo hos någon rockstjärna när det blir klart, glamorös resa för ett enkelt slagbord från Värnamo även om det råkar vara förra seklets bästa.  


Papperskorgar

Slussades runt i blå linjes förnedrande (jo jag vet att det är av praktiska skäl men det känns ändå som att vi på blå är andra klassens trafikanter) långa promenadtunnelsystem och slogs av att det finns så många strategiskt placerade sopkorgar. Väldigt bra vardagsdesign, man tänker inte ens på det men det finns en skräpkorg närhelst man behöver det i tunnelbanan.

Har tillbringat en del tid i London i under hösten och våren, hjälpt en kompis att välja, renovera och inreda en lägenhet. Londons tunnelbana har med få undantag inga papperskorgar alls, helt sjukt. De har levt under bombhot så länge någon kan minnas och papperspellar är ett givet gömställe. Märkligt hur en stad anpassar sig och går vidare.


Kalas på Republik

Vaknade imorse och uppmärksammade skräckslaget att tungan kändes som en raggsocka, halsen som en öken och andedräkten hade kunnat döda en babian på flera hundra meters avstånd. Riktigt trött och svag med andra ord, blir en del vätska, salt och fett till lunch skulle jag tro.


Hade födelsedagskalas på Republik igår, middag med familjen och barhäng resten av kvällen, Tomas, Jonte och Sonja spelade skivor på ett alldeles underbart sätt.
Oj vilket trevligt kalas det blev, jag firade tillsammans med Björn som faktiskt fyllde igår och Emma som fyllde i förra veckan, väldigt trevligt. Det blev en skön blandning av glada människor, roligt när ens vänners vänner gillar ens vänner.


Maten på Republik är fantastisk föresten, ni måste prova. Miljön är avspänd men lagom elegant, baren känns otvungen och snygg men det var maten som imponerade mest. Verkligt bra kök, min kalventrecote med tomatsallad var bland det bästa jag ätit i år och de andra verkade mer än nöjda, världsklass.


Plastutställning, någon?

Såg ett program om Petrona towers på Bloombergs för ett tag sen, bra PR i arkitektur. Varför bygger inte vi, i sann Stael von Holstein-anda, en riktigt fet skyskrapa på lämplig plats. Det finns en tom tunnelbanestation med stadsplanerat område runt omkring, Kymlinge tror jag den var tänkt att heta, området den skulle betjäna blev aldrig byggt, en rest från miljonprogrammet.
Vad sägs om att bygga en ordentlig skyskrapa med bostäder, säg åtminstone nordens högsta ovanpå. Hitta en riktigt bra arkitekt och göra skit snygg arkitektur i världsklass. Kombinera det med typ skulpturpark, folk kommer att börja vallfärda. Skyskrapor inne i stan känns lite ute, satsa i förorten istället. Kunde man bygga ihop Kymlinge med Kista blir det en grym satelit. Vem vill inte bo mitt i IT-träsket och ha utsikt över hela stan på samma gång. Bara en idé.


Fick precis tillgång till en jättesamling plast, vet inte riktigt vad som går att göra pedagogiskt ännu men är öppen för förslag. Den har varit utställd på länsmuseum någonstans i västsverige för några år sedan så det finns massor av material att inspireras av. Tomas Lindblad har skrivit en bok i ämnet om man är extra intresserad. Tydligen fanns det intresse att visa den i Japan, vi får se vad det lider.


Heavily restored på KG52

image33
Lampbord, Robert Bendrik, heavily restored 2005.


Jag ska äntligen ta tag i mitt skräpslöjdande, har länge gått och närt en idé om att bygga möbler av gamla designmöbler och skrot, heavily restored tänkte jag kalla projektet. Vi producerar alldeles för mycket skräp, på det här sättet återvinner man och producerar samtidigt. Dessutom är kvalitén bättre bland skräpet, IKEA har inte en chans mot 30-talets semiindustriella produktion, allt som behövs är lite pimpning.


Jag har lyckats övertala Kollektivet livet att delta, vi har några grejer färdiga sedan tidigare och skissandet har börjat i stor stil. Livet charkade en fin funkisbyrå och byggde om till skoförvaring härom veckan och jag har gjort en bar och ett lampbord. Verkar som att det blir en utställning på KG52 i november, roligt.  Än så länge är det jag och kollektivet livet som kör det kanske trillar in ytterligare konstnären vad det lider.


Frun kom hem med Sharon Dyalls nya skiva, hon fick den på release-spelningen på Berns, trist att man missade den. Sjukt bra skiva, jazz versioner på grymma rock och pop-klassiker finns säkert att ta hem från iTunes. Gört.

www.kollektivetlivet.se/
www.dyall.nu


Antikmässan, Retro och Prinsen

Packade upp och hjälpte till att bygga monter till antikmässan i veckan, Retro modern design, blev riktigt bra. Retro har en fin Johnny Matsson i plast och ett spelbord av Columbo bland annat, mässan har öppet till söndag kväll.  
 
När man går runt bland utställarna känns det som att det börjar ta slut på spektakulära grejer.  Ganska humorbefriat med få höjdpunkter i stort, några bra montrar nittonhundratal, en och annan lyxig antik, annars mest skräp. Bo Knutsson hade gjort ett momento mori-stilleben på ett Hjorthskåp från tjugosju, friska tag. Momento mori var ett populärt motiv särskilt under barocken. Kranium, djurlik,  timglas och annat skulle påminna betraktaren om livets förgänglighet och sin egen dödlighet. Oväntat träffande, eklektiskt och ironiskt eller lyckat sammanträffande  undrar man.
Florabyrån för trehundratusen i en loppismonter var årets ögonbrynshöjning, för några år sedan såldes  en dyr florabyrå hos högstatus-handlare för sextiofem. Högkonjuktur, eller.

Apropå eklektiskt, jag var på Prinsen i onsdags. Underbar miljö, perfekta köttbullar och trevligt sällskap. Det måste vara en av stans skönaste restauranginredningar och den känns dessutom helt organisk. Artonhundratal, jugend och brasseriestil via Sarfatilampor i mässing till en helt modern toalett. Konsten passar perfekt utan att vara platt och porträttsamlingen är värd ett besök bara den. Maten och servicen är förträfflig, väl värt en lunch redan i nästa vecka med andra ord. 

 
http://www.retromoderndesign.com/, http://www.antikmassan.se/, http://www.restaurangprinsen.com/


Snöpromenad

Men så kom äntligen snön, jag var tvungen att promenera ner till Norr Mälarstrand och vända. Det finns något härligt i att göra den första uppsättningen fotspår på oskuldsfullt vita trottoarer. Om ni har vägarna förbi John Ericsongatan måste ni kolla nummer 14, helt underbart hus jag aldrig riktigt sett tidigare. Ritat någon gång i slutet av tjugotalet av Cyrillius Johansson som ritat Årstabron, Centrumhuset, Vin & spritcentralen och några till.
Balkongerna är strama på ett nästan humoristiskt sätt, väldigt snygga balkongräcken med nitade horisontella band, enastående smide. Tian på samma gata går heller inte av för hackor, Hammarby Sjöstad har jävligt lite att sätta emot rent estetiskt.


Veckans bar, Pleasant

image29
foto: Magnus Sandberg
 

Firade nyår på Pleasant, skön bar, bra kök men framförallt perfekt miljö. Inte helt oväntat, min svåger som bjöd in har utmärkt smak. Min kusin Joels underbart föränderliga armaturer för Mooi hänger centralt över varje bord, snyggt.

Ta en promenad ner till Kammakargatan 9, beställ en särskilt god mörk rom på is och avnjut den sköna miljön i baren eller ännu hellre, sitt vid tredje bordet i restaurangdelen. Där finns att avnjuta en alldeles särskilt falloid kreation, god fortsättning på det nya året.


Vasamuseet

Hertha hade studiedag idag. Jag såg till att, utrustad med dubbelunge (Herthas skollediga kompis hängde mer än gärna på), dra på museiutflykt. Det blev Vasamuseet som till skillnad från många av  konkurrenterna har öppet även på måndagar, bra tänkt som Glenn Strömberg brukar säga.

Den byggnaden har verkligen åldrats graciöst, lika skönt funktionell, stram och rå men ändå lyxig som vid invigningen för arton år sedan. Barnen skred först vördnadsfullt in genom den svagt belysta entrén men sprang ganska omgående nöjt i trapporna och smög runt första batteridäck som små skeppsråttor.

Den utställningsarkitekt som förstod människors behov av att känna och uppleva fysiskt och mötte det med kajuta och batteridäck, komplett med besättning, skulpterad i furu förtjänar en medalj. Befriande att slippa montrar och skyltar som omväxling. Hela utställningen är genomförd i lite grov men frodig teknik, typ motorsåg och yxa, som gör att det känns helt ok att klättra runt bland kanoner och skeppsgossar.


Underbar  museibyggnad, verkligen. Den känns otvungen, diskret vacker, pedagogisk och naturlig, vilka rum. Arkitekturen är i mina ögon mer intressant än själva båten, kanske ännu mer nu när även den fått lite patina. Det sena åttiotalets, eller var det tidigt nittiotal, vurm för genuina material har verkligen betalat sig. Det dova ljuset över de nakna betongväggarna känns lika rätt idag som när byggnaden var ny. Undrar om Hammarby sjöstad kommer att åldras med samma grace.

Titta in nästa gång du promenerar på Djurgården, för den som inte fascineras lika starkt av båtar från sextonhundratalet finns en utmärkt restaurang med sjöutsikt, bara en sån sak.


Talangjakter, galor och Just Jack

Som ett slags moderna gladiatorspel sveper talangjakts-tv över landet som en skogsbrand. Nya stjärnor dyker upp över en natt. Danni, Måns, Ola och Picasso, som för mig mest är namn från löpsedlar, har alla startat mer eller mindre lyckade karriärer med hjälp av någon talangjakt i tv. Senare dyker samma artister upp som utmanare i Christer Björkmans ändlöst långa schlager-följetong, märkligt fenomen.

Var med hustrun på någon form av tv-gala i helgen. Våra eldsjälar! Rikslotteriets galaafton, eller något liknande hette evenemanget, fyran givetvis. En kvinna känd från juryn i programmet Idol uppträdde med eget sångnummer, intressant vändning, tydligen sångpedagog med ambitioner. Just Jack har skrivit en ganska syrlig text om branschen, ladda ner Starz In Their Eyes, helt underbar låt.


Min kompis Björn fick hysteriskt roliga femton minuter i samband med någon premiär för ett tag sen, 'Gustav Norén från heta gruppen the Hives' var den lyckade bildtexten av populärjournalisten med järnkoll. 
Björns unga systerdotter tycker att han borde vara med i Idol så att han kan bli rockstjärna på riktigt. Det räknas liksom inte förrän man blivit presenterad av Agneta Sjödin eller någon annan av fyrans superkändisprogramledare.
Helt säkert skulle Hänt extra stava rätt på efternamnet efter finalen, ändå något.

Årets nyårslöfte, sluta skriva grymt. Ledsen för en och annan upprepning, det ska inte hända igen. Gott nytt år!


Mando, Plaza och auktioner


image28
Napoleon vid Nilen, Thore Ahlsén, NK senare Gärsnäs. Diamondchair, Harry Bertoia, Knoll.

Nya numret av Plaza är ute, jag har skrivit en artikel om modernismens kvinnor, köp den. Ha lite överseende med texten om Estrid Ericsson, den blev ganska brutalt redigerad. Snyggt i övrigt tycker jag, funderar på att fortsätta med Sampe, Larsson och Rosén, designhistoria med bara kvinnor, oklart om Plaza skulle vara intresserade, vi får se.
www.plaza.se


Björn Dixgård ska turnera  Mando Diaos nya skiva ensam och akustiskt, fick den häromdan, helt grym. Delar av bandet vill vara pappalediga så sättningen blir Björn på sång och gitarr, trumpet, kongas och olika gästartister. Jag ska göra scenografin och spela mungiga på delar av turnén, skissen är Diamondchair, Napoleon vid Nilen och något nytt av David Taylor. www.mandodiao.com


De moderna kvalitets auktionerna öppnar till helgen, jag och pappa ska gå på handlarlunchen hos verket idag, blir trevligt. Ett generellt råd är att se visningen en vardag vid tio-tiden, brukar vara ganska trångt under helgerna. www.auktionsverket.se, www.bukowskis.se


Ernst, Peder och Maud på AK

Idag håller Ernst Kirsteigers program Första, andra, tredje auktion i stan. Auktionskompaniet har fått uppdraget att agera auktionshus för inspelningen, det såg lika tunnt ut som vanligt hos AK. Verkar inte som att Ernst fått Stockholmarna att köa för att lämna in föremål till fyrans nya auktionssatsning. Premiärsändningen fick fullständigt usel kritik, andra delen var jag tvungen att se åtminstone för att bedöma om kritiken var välgrundad, det var den i stora delar.

Peter Pluntkys påhopp i kvällspressen om att det skulle vara en kopia av Antikrundan som förtjänade omedelbar nedläggning känns däremot helt onödigt. Varför känner han sig hotad kan man undra. Så vitt jag minns så lånade SVT formatet från England (Antiques roadshow, BBC), så att kritisera Ernst av kopia känns lite sten i glashus. Antikrundan är visserligen en klassiker men nog borde det finnas plats för mer än ett antik och auktionsprogram i svensk TV.


Första, andra, tredjes egen Kalle Stropp, alltid lika färgglada Peder Lamm, bleknar vid sidan av Maud Ingster som är programmets riktiga behållning. Ernst själv är mysigt konstnärlig, pretentiös och inte riktigt insatt i ämnet, lite som vanligt med andra ord. Hoppas Ernst ordinarie publik är road, själv tycker jag att programmet känns sämre än antikdeckarna vilket man inte trodde var möjligt.
Kolla auktionen på
http://www.auktionskompaniet.se/


Verkets moderna kvalitet

image27
Grasshopper, Greta Magnusson Grossman, Bergboms 50-tal


Stockholms auktionsverk har lagt ut katalogen över höstens moderna kvalitetsauktion, Bukowskis verkar vänta till den tryckta katalogen dyker upp, beige beslut.  Verket gör ett stort nummer av Greta Magnusson-Grossman, roligt. Bokhyllorna känns möjligen lite väl akademiska, å andra sidan verkar kvalitén vara helt otrolig så de förtjänar sin plats väl. Från den amerikanska perioden är det Grasshopper i Bergboms version som verkligen sticker ut, jag hade en likadan i gråvitt som jag bittert ångrar att jag sålde, sjukt snygg lampa.
Kolla hela katalogen på
www.auktionsverket.se


Tjugotalet, LOD och chili

Jag har precis läst ut Svenskt 1920-tal, konstindustri, konsthantverk av Anne-Marie Ericsson, grym, ni måste läsa den. Otroliga bilder och en riktigt underhållande text om tjugotalets klassicism, nationalromantik, kvarvarande jugend och allmänna modernistiska strävan. Min bild av det svenska tjugotalet  blev verkligen förändrad och berikad. Estrid Ericsson öppnade Svenskt Tenn på Norrlandsgatan med 300 modeller 1924, hade jag inte en aning om, tjugo hade räknats som en storsatsning idag.


Gick förbi LOD när jag skulle hämta gårdagens middag hos Texas Longhorn, det går inte att äta där för att lokalen är så rökig att ögonen tåras, maten är däremot riktigt bra. LOD invigde sin nya butiksinredning och passade på att öppna höstens utställning 60 Rings and 6 Big Things på samma gång. Bra grejer överlag, några ringar är i världsklass och  Jenni Caldwells skitiga Glasgowbilder funkar utmärkt som fond. Klara Eriksson har drivit en margrethe-skål I silver som en av de sex stora grejerna, verklig vardagslyx, torsdagspannkakorna förvandlas till en ren glädje varje vecka. Klaras idé om vardagslyx ligger egentligen inte särskilt långt från Ellen Keys tanke om den vackrare vardagsvaran men Klara har vridit det ett steg längre. Om allt du äger är vackert och perfekt för ändamålet blir vardagen en smula lyxigare, skön tanke.
www.lod.nu