:r

Har börjat renovera lite mer, skönt att jobba med händerna igen, håller på med ett Maria-slagbord av Bruno Mathsson byggt under trettiotalet i teak och björk, perfekt patina. Det måste vara ett av nittonhundratalets bästa bord, ritat 1936, fortfarande värt och möjligt att renovera. Mycket av det som produceras idag måste man slänga när det börjar se tråkigt ut, äldre möbler går att restaurera, kvaliteten är dessutom ändlöst mycket bättre. 

Två generationers patina och spår av ålder ger en helt ny dimension till en möbel. Kostnaden för renovering kan ju ses mot inköpskostnaden för motsvarande möbel hos IKEA. Känns miljövänligt att ett bord har mer än sjuttio års livslängd tycker jag, fler borde möblera med vintage om så bara för kolfotspåret.

Snyggt blir det också, det ska bo hos någon rockstjärna när det blir klart, glamorös resa för ett enkelt slagbord från Värnamo även om det råkar vara förra seklets bästa.  

Slussades runt i blå linjes förnedrande (jo jag vet att det är av praktiska skäl men det känns ändå som att vi på blå är andra klassens trafikanter) långa promenadtunnelsystem och slogs av att det finns så många strategiskt placerade sopkorgar. Väldigt bra vardagsdesign, man tänker inte ens på det men det finns en skräpkorg närhelst man behöver det i tunnelbanan.

Har tillbringat en del tid i London i under hösten och våren, hjälpt en kompis att välja, renovera och inreda en lägenhet. Londons tunnelbana har med få undantag inga papperskorgar alls, helt sjukt. De har levt under bombhot så länge någon kan minnas och papperspellar är ett givet gömställe. Märkligt hur en stad anpassar sig och går vidare.

Såg ett program om Petrona towers på Bloombergs för ett tag sen, bra PR i arkitektur. Varför bygger inte vi, i sann Stael von Holstein-anda, en riktigt fet skyskrapa på lämplig plats. Det finns en tom tunnelbanestation med stadsplanerat område runt omkring, Kymlinge tror jag den var tänkt att heta, området den skulle betjäna blev aldrig byggt, en rest från miljonprogrammet.
Vad sägs om att bygga en ordentlig skyskrapa med bostäder, säg åtminstone nordens högsta ovanpå. Hitta en riktigt bra arkitekt och göra skit snygg arkitektur i världsklass. Kombinera det med typ skulpturpark, folk kommer att börja vallfärda. Skyskrapor inne i stan känns lite ute, satsa i förorten istället. Kunde man bygga ihop Kymlinge med Kista blir det en grym satelit. Vem vill inte bo mitt i IT-träsket och ha utsikt över hela stan på samma gång. Bara en idé.

Fick precis tillgång till en jättesamling plast, vet inte riktigt vad som går att göra pedagogiskt ännu men är öppen för förslag. Den har varit utställd på länsmuseum någonstans i västsverige för några år sedan så det finns massor av material att inspireras av. Tomas Lindblad har skrivit en bok i ämnet om man är extra intresserad. Tydligen fanns det intresse att visa den i Japan, vi får se vad det lider.

Hela eftermiddagen gick åt till att packa upp italienska lampor, lite som julafton. Paul köpte ett lager design från sextio, sjuttio och åttiotalet i somras. Arteluce, Artemide, Danese, Floss, Oluce, Venini och diverse andra intressanta varumärken. Helt otroligt egentligen, känd designbutik i Milano, de flesta prylarna i nyskick, mycket i obruten originalförpackning. Det mesta är riktigt bra, delar har inte riktigt överlevt tidens slitage, en riktig nostalgitripp oavsett.

Blev riktigt trevligt hos David design i torsdags, jättegoda drinkar och en hel del bra design.

Titta förbi i helgen, [David design] st paulsgatan 27.

David design öppnar butik i Raymond och Marias gamla lokaler, St Paulsgatan 27, nu på torsdag. Vid sidan av Dd's repetoar visar David Taylor nya lampor, Korpi&Gordon lanserar metervara och jag ska visa vintage-blomkrukor tillsammans med Nyfiken Grön. Det blir lite vintagemöbler som grädde på moset, svårt att låta bli att visa sköna möbler när tillfälle ges.

Drinkar, snittar och design på torsdag kväll, hjärtligt välkomna!

Dd [David design]

St Paulsgatan 27

20/9 18:30-20:30

Jag är så trött på handeln och antikrundans eviga, rör inget-smuts-och-skador-är-bara-patina-och-tänk-att-de-lutade-bort-detta underbara-måleri. Om det hade funnits hur mycket målad allmoge som helst hade det sannolikt inte varit lika fantastiskt med det stundtals riktigt taffliga måleriet.

Min uppmaning är; var inte så fruktansvärt försiktiga. De avlutade möblerna finns åtminstone kvar, hade det inte blivit trend hade de säkert eldats upp. Saker som inte används har inget egentligt värde, då är det ok att kasta eller ändra efter tycke och smak. Det finns en ändlös materialresurs på myrorna, loppis och hos handlare, läskigt att den inte används mer än den gör.

Restaurera, renovera eller helt enkelt bygg om begagnade möbler. Det har man gjort i alla tider, det är så antikviteterna har överlevt, är det inte värt att samla, modifiera eller använda sakerna slängs de bort. Så köp, använd, ändra, restaurera, måla och renovera allt vad ni orkar. Att fråga en expert innan du målar över en Dahlskog-intarsia kan vara en bra idé, i övrigt är det bra för både miljön och kreativiteten, bara att köra på.

Sekretär, polerad alm, Inge Westin, firma Domus, vinst i Hantverkslotteriet
Pall, ask och naturfärgat läder, Bruno Mathsson, 1936, etikettmärkt och märkt med blyerts B.M 1936

Egentligen är det bara en låda på ben. Finns ju bättre och sämre sätt att göra en låda, du kan få en i spånskiva på IKEA för nittonhundranittiofem eller köpa en fantastisk på ben för kanske det tiodubbla men ärligt talat, Inges låda har överlevt sedan mitten av trettiotalet, fortfarande lika skitsnygg. Hur många Alve hänger med om sjuttio år undrar man. Inge Westin ritade både på uppdrag och för den egna rörelsen, Firma Domus, som han drev tillsammans med sin hustru Marianne.

Bruno Mathssons pall som visades på Mathssons debututställning på Röhsska 1936 går inte heller av för hackor. Polerad ask och naturgarvat läder.  Pallen  och har funnits i produktion sedan dess. Tillsammans blir det liksom sjukt porrigt.

Finns en del schyssta lådor förresten, jag ska lämna in ett G.A. Berg-skåp på restaurering, tråkig ytskada på toppen annars mer eller mindre originalskick. Det kommer att bli helt underbart när det är rengjort och uppstyrt. Valnöt med inredning i björk från typ trettiosju, trettioåtta, perfekt kvalitet. Det går att lyxa en hel del med en låda med lådor i. Det hände något när snickarmästarna som var vana med parkettläggning, intarsia och bildhuggeri plötligt bara hade fogar, fanerval och ytor att jobba med. Grymt bra hantverk.

Ibland är det så svårt att avgöra möbler från gamla fotografier, jag är nästan säker på att den här stolen är ritad av G. A. Berg, den finns fotograferad från en utställning på Röhsska 1944 fast då har den extrastag mellan benen.  I övrigt är det samma stol som jag uppfattar det, jag har en vän som är av en annan uppfattning. Nördarnas krig kan man tycka men det känns på något sätt väsentligt så om någon har en tredje åsikt hör av er.  Skön stol oavsett. Rolig detalj, apropå åldrande och patina, är att det som nu är den ljusa sadelgjorden var blå från början men är helt solblekt. Bordet är iallafall av Axel Larsson för  Svenska möbelfabrikerna i Bodafors.
 

Inte bara ett supermodernt namn i tiden, när den ritades hade SVT inte börjat sända, utan i mina ögon en av femtiotalets bästa svenska stolar. Lätt, materialsnål, bekväm och lågmält vacker, en smula präktig men det tycker jag är härligt i det här fallet. Den är på något sätt både rustik och elegant.

Det tjatas mycket om klassiker så jag låter bli. Den här fåtöljen har fått alldeles för lite uppmärksamhet.