:r

Vaknade imorse och uppmärksammade skräckslaget att tungan kändes som en raggsocka, halsen som en öken och andedräkten hade kunnat döda en babian på flera hundra meters avstånd. Riktigt trött och svag med andra ord, blir en del vätska, salt och fett till lunch skulle jag tro.

Hade födelsedagskalas på Republik igår, middag med familjen och barhäng resten av kvällen, Tomas, Jonte och Sonja spelade skivor på ett alldeles underbart sätt.
Oj vilket trevligt kalas det blev, jag firade tillsammans med Björn som faktiskt fyllde igår och Emma som fyllde i förra veckan, väldigt trevligt. Det blev en skön blandning av glada människor, roligt när ens vänners vänner gillar ens vänner.

Maten på Republik är fantastisk föresten, ni måste prova. Miljön är avspänd men lagom elegant, baren känns otvungen och snygg men det var maten som imponerade mest. Verkligt bra kök, min kalventrecote med tomatsallad var bland det bästa jag ätit i år och de andra verkade mer än nöjda, världsklass.

Men så kom äntligen snön, jag var tvungen att promenera ner till Norr Mälarstrand och vända. Det finns något härligt i att göra den första uppsättningen fotspår på oskuldsfullt vita trottoarer. Om ni har vägarna förbi John Ericsongatan måste ni kolla nummer 14, helt underbart hus jag aldrig riktigt sett tidigare. Ritat någon gång i slutet av tjugotalet av Cyrillius Johansson som ritat Årstabron, Centrumhuset, Vin & spritcentralen och några till.
Balkongerna är strama på ett nästan humoristiskt sätt, väldigt snygga balkongräcken med nitade horisontella band, enastående smide. Tian på samma gata går heller inte av för hackor, Hammarby Sjöstad har jävligt lite att sätta emot rent estetiskt.

Firade nyår på Pleasant, skön bar, bra kök men framförallt perfekt miljö. Inte helt oväntat, min svåger som bjöd in har utmärkt smak. Min kusin Joels underbart föränderliga armaturer för Mooi hänger centralt över varje bord, snyggt.

Ta en promenad ner till Kammakargatan 9, beställ en särskilt god mörk rom på is och avnjut den sköna miljön i baren eller ännu hellre, sitt vid tredje bordet i restaurangdelen. Där finns att avnjuta en alldeles särskilt falloid kreation, god fortsättning på det nya året.

Hertha hade studiedag idag. Jag såg till att, utrustad med dubbelunge (Herthas skollediga kompis hängde mer än gärna på), dra på museiutflykt. Det blev Vasamuseet som till skillnad från många av  konkurrenterna har öppet även på måndagar, bra tänkt som Glenn Strömberg brukar säga.

Den byggnaden har verkligen åldrats graciöst, lika skönt funktionell, stram och rå men ändå lyxig som vid invigningen för arton år sedan. Barnen skred först vördnadsfullt in genom den svagt belysta entrén men sprang ganska omgående nöjt i trapporna och smög runt första batteridäck som små skeppsråttor.

Den utställningsarkitekt som förstod människors behov av att känna och uppleva fysiskt och mötte det med kajuta och batteridäck, komplett med besättning, skulpterad i furu förtjänar en medalj. Befriande att slippa montrar och skyltar som omväxling. Hela utställningen är genomförd i lite grov men frodig teknik, typ motorsåg och yxa, som gör att det känns helt ok att klättra runt bland kanoner och skeppsgossar.

Underbar  museibyggnad, verkligen. Den känns otvungen, diskret vacker, pedagogisk och naturlig, vilka rum. Arkitekturen är i mina ögon mer intressant än själva båten, kanske ännu mer nu när även den fått lite patina. Det sena åttiotalets, eller var det tidigt nittiotal, vurm för genuina material har verkligen betalat sig. Det dova ljuset över de nakna betongväggarna känns lika rätt idag som när byggnaden var ny. Undrar om Hammarby sjöstad kommer att åldras med samma grace.

Titta in nästa gång du promenerar på Djurgården, för den som inte fascineras lika starkt av båtar från sextonhundratalet finns en utmärkt restaurang med sjöutsikt, bara en sån sak.

Åt lunch med frun på järnvägsrestaurangen i Östra station igår, ett kärt återseende. Albin Stark ritade stationen tillsammans med Erik Lallerstedt i början av trettiotalet och restaurangen är mer eller mindre bevarad sedan dess.  Maten var inte enastående på något sätt men miljön är något alldeles extra. Trappan, möblerna, ljuset och den cirkelrunda öppningen till vänthallen i bottenvåningen andas trettiotal. Fantastiskt att den har klarat sig så länge helt på egen hand, miljön är tydligen inte skyddad överhuvudtaget.
För att öka kapaciteten har de slängt in lite vanprydande möbler som inte var med när det begav sig. Försök att tänka bort nytillskotten och njut en av stans riktiga funkispärlor.
Missa inte takmålningen av Ewald Dahlskog, en av tidens stora konstnärer, verksam inom glas, keramik, intarsia och som i detta fall muralmåleri.

Nu befinner jag mig sedan ett antal dagar i en perfekt bungalow helt omringad av  natur, vilka eftermiddagar, solen, havet, stranden, helt underbar plats Lanta. Som ett ekosystem av trevliga saker och goda grejer. Jag har tillbringat veckan dykandes korallrev vid Koh Ha, fantastiskt vackert, underbart djurliv. Var i en undervattensgrotta som var som en katedral, 25 meter mellan vattenytan och grottans tak, imponerande . Imorgon blir det dykning vid Koh Bida, dagen avslutas med matlagningskurs hos time for lime. Sen blir det lyx-resort, Koh Muk i tre dagar, wow.