:r

Har börjat renovera lite mer, skönt att jobba med händerna igen, håller på med ett Maria-slagbord av Bruno Mathsson byggt under trettiotalet i teak och björk, perfekt patina. Det måste vara ett av nittonhundratalets bästa bord, ritat 1936, fortfarande värt och möjligt att renovera. Mycket av det som produceras idag måste man slänga när det börjar se tråkigt ut, äldre möbler går att restaurera, kvaliteten är dessutom ändlöst mycket bättre. 

Två generationers patina och spår av ålder ger en helt ny dimension till en möbel. Kostnaden för renovering kan ju ses mot inköpskostnaden för motsvarande möbel hos IKEA. Känns miljövänligt att ett bord har mer än sjuttio års livslängd tycker jag, fler borde möblera med vintage om så bara för kolfotspåret.

Snyggt blir det också, det ska bo hos någon rockstjärna när det blir klart, glamorös resa för ett enkelt slagbord från Värnamo även om det råkar vara förra seklets bästa.  

Slussades runt i blå linjes förnedrande (jo jag vet att det är av praktiska skäl men det känns ändå som att vi på blå är andra klassens trafikanter) långa promenadtunnelsystem och slogs av att det finns så många strategiskt placerade sopkorgar. Väldigt bra vardagsdesign, man tänker inte ens på det men det finns en skräpkorg närhelst man behöver det i tunnelbanan.

Har tillbringat en del tid i London i under hösten och våren, hjälpt en kompis att välja, renovera och inreda en lägenhet. Londons tunnelbana har med få undantag inga papperskorgar alls, helt sjukt. De har levt under bombhot så länge någon kan minnas och papperspellar är ett givet gömställe. Märkligt hur en stad anpassar sig och går vidare.

Vaknade imorse och uppmärksammade skräckslaget att tungan kändes som en raggsocka, halsen som en öken och andedräkten hade kunnat döda en babian på flera hundra meters avstånd. Riktigt trött och svag med andra ord, blir en del vätska, salt och fett till lunch skulle jag tro.

Hade födelsedagskalas på Republik igår, middag med familjen och barhäng resten av kvällen, Tomas, Jonte och Sonja spelade skivor på ett alldeles underbart sätt.
Oj vilket trevligt kalas det blev, jag firade tillsammans med Björn som faktiskt fyllde igår och Emma som fyllde i förra veckan, väldigt trevligt. Det blev en skön blandning av glada människor, roligt när ens vänners vänner gillar ens vänner.

Maten på Republik är fantastisk föresten, ni måste prova. Miljön är avspänd men lagom elegant, baren känns otvungen och snygg men det var maten som imponerade mest. Verkligt bra kök, min kalventrecote med tomatsallad var bland det bästa jag ätit i år och de andra verkade mer än nöjda, världsklass.

Såg ett program om Petrona towers på Bloombergs för ett tag sen, bra PR i arkitektur. Varför bygger inte vi, i sann Stael von Holstein-anda, en riktigt fet skyskrapa på lämplig plats. Det finns en tom tunnelbanestation med stadsplanerat område runt omkring, Kymlinge tror jag den var tänkt att heta, området den skulle betjäna blev aldrig byggt, en rest från miljonprogrammet.
Vad sägs om att bygga en ordentlig skyskrapa med bostäder, säg åtminstone nordens högsta ovanpå. Hitta en riktigt bra arkitekt och göra skit snygg arkitektur i världsklass. Kombinera det med typ skulpturpark, folk kommer att börja vallfärda. Skyskrapor inne i stan känns lite ute, satsa i förorten istället. Kunde man bygga ihop Kymlinge med Kista blir det en grym satelit. Vem vill inte bo mitt i IT-träsket och ha utsikt över hela stan på samma gång. Bara en idé.

Fick precis tillgång till en jättesamling plast, vet inte riktigt vad som går att göra pedagogiskt ännu men är öppen för förslag. Den har varit utställd på länsmuseum någonstans i västsverige för några år sedan så det finns massor av material att inspireras av. Tomas Lindblad har skrivit en bok i ämnet om man är extra intresserad. Tydligen fanns det intresse att visa den i Japan, vi får se vad det lider.

Men så kom äntligen snön, jag var tvungen att promenera ner till Norr Mälarstrand och vända. Det finns något härligt i att göra den första uppsättningen fotspår på oskuldsfullt vita trottoarer. Om ni har vägarna förbi John Ericsongatan måste ni kolla nummer 14, helt underbart hus jag aldrig riktigt sett tidigare. Ritat någon gång i slutet av tjugotalet av Cyrillius Johansson som ritat Årstabron, Centrumhuset, Vin & spritcentralen och några till.
Balkongerna är strama på ett nästan humoristiskt sätt, väldigt snygga balkongräcken med nitade horisontella band, enastående smide. Tian på samma gata går heller inte av för hackor, Hammarby Sjöstad har jävligt lite att sätta emot rent estetiskt.

Firade nyår på Pleasant, skön bar, bra kök men framförallt perfekt miljö. Inte helt oväntat, min svåger som bjöd in har utmärkt smak. Min kusin Joels underbart föränderliga armaturer för Mooi hänger centralt över varje bord, snyggt.

Ta en promenad ner till Kammakargatan 9, beställ en särskilt god mörk rom på is och avnjut den sköna miljön i baren eller ännu hellre, sitt vid tredje bordet i restaurangdelen. Där finns att avnjuta en alldeles särskilt falloid kreation, god fortsättning på det nya året.

Hertha hade studiedag idag. Jag såg till att, utrustad med dubbelunge (Herthas skollediga kompis hängde mer än gärna på), dra på museiutflykt. Det blev Vasamuseet som till skillnad från många av  konkurrenterna har öppet även på måndagar, bra tänkt som Glenn Strömberg brukar säga.

Den byggnaden har verkligen åldrats graciöst, lika skönt funktionell, stram och rå men ändå lyxig som vid invigningen för arton år sedan. Barnen skred först vördnadsfullt in genom den svagt belysta entrén men sprang ganska omgående nöjt i trapporna och smög runt första batteridäck som små skeppsråttor.

Den utställningsarkitekt som förstod människors behov av att känna och uppleva fysiskt och mötte det med kajuta och batteridäck, komplett med besättning, skulpterad i furu förtjänar en medalj. Befriande att slippa montrar och skyltar som omväxling. Hela utställningen är genomförd i lite grov men frodig teknik, typ motorsåg och yxa, som gör att det känns helt ok att klättra runt bland kanoner och skeppsgossar.

Underbar  museibyggnad, verkligen. Den känns otvungen, diskret vacker, pedagogisk och naturlig, vilka rum. Arkitekturen är i mina ögon mer intressant än själva båten, kanske ännu mer nu när även den fått lite patina. Det sena åttiotalets, eller var det tidigt nittiotal, vurm för genuina material har verkligen betalat sig. Det dova ljuset över de nakna betongväggarna känns lika rätt idag som när byggnaden var ny. Undrar om Hammarby sjöstad kommer att åldras med samma grace.

Titta in nästa gång du promenerar på Djurgården, för den som inte fascineras lika starkt av båtar från sextonhundratalet finns en utmärkt restaurang med sjöutsikt, bara en sån sak.

Som ett slags moderna gladiatorspel sveper talangjakts-tv över landet som en skogsbrand. Nya stjärnor dyker upp över en natt. Danni, Måns, Ola och Picasso, som för mig mest är namn från löpsedlar, har alla startat mer eller mindre lyckade karriärer med hjälp av någon talangjakt i tv. Senare dyker samma artister upp som utmanare i Christer Björkmans ändlöst långa schlager-följetong, märkligt fenomen.

Var med hustrun på någon form av tv-gala i helgen. Våra eldsjälar! Rikslotteriets galaafton, eller något liknande hette evenemanget, fyran givetvis. En kvinna känd från juryn i programmet Idol uppträdde med eget sångnummer, intressant vändning, tydligen sångpedagog med ambitioner. Just Jack har skrivit en ganska syrlig text om branschen, ladda ner Starz In Their Eyes, helt underbar låt.

Min kompis Björn fick hysteriskt roliga femton minuter i samband med någon premiär för ett tag sen, 'Gustav Norén från heta gruppen the Hives' var den lyckade bildtexten av populärjournalisten med järnkoll. 
Björns unga systerdotter tycker att han borde vara med i Idol så att han kan bli rockstjärna på riktigt. Det räknas liksom inte förrän man blivit presenterad av Agneta Sjödin eller någon annan av fyrans superkändisprogramledare.
Helt säkert skulle Hänt extra stava rätt på efternamnet efter finalen, ändå något.

Årets nyårslöfte, sluta skriva grymt. Ledsen för en och annan upprepning, det ska inte hända igen. Gott nytt år!