Vasamuseet
Hertha hade studiedag idag. Jag såg till att, utrustad med dubbelunge (Herthas skollediga kompis hängde mer än gärna på), dra på museiutflykt. Det blev Vasamuseet som till skillnad från många av konkurrenterna har öppet även på måndagar, bra tänkt som Glenn Strömberg brukar säga.
Den byggnaden har verkligen åldrats graciöst, lika skönt funktionell, stram och rå men ändå lyxig som vid invigningen för arton år sedan. Barnen skred först vördnadsfullt in genom den svagt belysta entrén men sprang ganska omgående nöjt i trapporna och smög runt första batteridäck som små skeppsråttor.
Den utställningsarkitekt som förstod människors behov av att känna och uppleva fysiskt och mötte det med kajuta och batteridäck, komplett med besättning, skulpterad i furu förtjänar en medalj. Befriande att slippa montrar och skyltar som omväxling. Hela utställningen är genomförd i lite grov men frodig teknik, typ motorsåg och yxa, som gör att det känns helt ok att klättra runt bland kanoner och skeppsgossar.
Underbar museibyggnad, verkligen. Den känns otvungen, diskret vacker, pedagogisk och naturlig, vilka rum. Arkitekturen är i mina ögon mer intressant än själva båten, kanske ännu mer nu när även den fått lite patina. Det sena åttiotalets, eller var det tidigt nittiotal, vurm för genuina material har verkligen betalat sig. Det dova ljuset över de nakna betongväggarna känns lika rätt idag som när byggnaden var ny. Undrar om Hammarby sjöstad kommer att åldras med samma grace.
Titta in nästa gång du promenerar på Djurgården, för den som inte fascineras lika starkt av båtar från sextonhundratalet finns en utmärkt restaurang med sjöutsikt, bara en sån sak.